
Arkiv
Låter det inte väldigt mycket som… Auton!

J: Jag är på ett generöst humör idag, så här ska du få ytterligare något att lyssna på i kväll. Return To Forever var ju ett av de stora fusionbanden, d v s inget jag någonsin klarat att intressera mig för nämnvärt. Den här låten däremot är, så vitt jag vet, unikt kontrollerad och formaliserad. Låter det inte väldigt mycket som… Auton!
M: Faktum är att Auton spelade den live på releasefesten på Simrishamnsgatan i höstas. Så nog har du rätt alltid!
Energy in the Home
För ett par dagar sedan gick den brittiska regeringen ut med ett påbud till befolkningen om att isolera sina hus.
Imperiet skakar i dess grundvalar.
Lissabon, i onsdags
- Excuse me sir, would you like to smoke marijuana?
Klockan är strax före elva på förmiddagen. Djupt nedsjunken i de sista sidorna av Roberto Bolaños Last Evenings on Earth höjer jag blicken en aning och möter en påse full av prydligt portionsförpackade gräsknyten. Handen som viftar tillhör en leende man i 60-årsåldern, casual friday-klädd, som en Ernst & Young-revisor, i ljusblå skjorta, svarta loafers och chinos. Jag lägger boken åt sidan och bestämmer mig för att betrakta.
Den undre världen visar sig helt öppet för alla som vill se. De sex välklädda langarna har delat upp Praça do Comércio i lika stora delar, upptäcker jag. Var tionde minut möts de vid torgets mitt - för att ge varandra uppmuntrande high fives eller räkna pengar - innan de snabbt återvänder till sina hörn. När två poliser kommer cyklande tvärs över torget och langaren i mitt hörn helt kallt tänder en cigarett är det som att jag bevittnar ett performancekonstverk. Langarna möts på mitten igen och medan vi går vår väg för att ta en taxi till flygplatsen fortsätter den marockanska cannabisdansen.
080808 - Time for the Guru Josh?
En f d KGB-överste spelade “Yellow Submarine” i sitt Sommar i P1. Efter jobbet såg jag Mamma Mia - en utan tvekan bisarr film - tillsammans med min mamma och syster. När vi gick från bion spelade det där bandet mitt på Medborgarplatsen som han var med i som Momus brukade kalla “the most important man alive”.
Vad som helst händer hela tiden.
The Road Back to Sanity
Justified and Ancient
All My Better Days
Mumsy Nanny Sonny & Girlie

En kväll i höstas i en hotellkällare i Malmö. Katja spelar skivor, väljer “Mumsy Nanny Sonny & Girlie” och hennes bror, rapparen, kommenterar till mig när vi dricker öl i soffan: “Fan det här är hiphop”.
Jo, något slags hiphop:
Down in the Willow Garden

Farligare Vill Jag sällan att det ska Vara än att Rose McDowall från Strawberry Switchblade nynnar i bakgrunden. Och albumtiteln Music, Martinis and Misanthropy är som ett lite larvigt leende bland alla bistra, socialdarwinistiska miner.











