Ja, jag inser att ingen kommer att begripa det här:
Sen ungefär två veckor tillbaka har jag haft problem med andningen. Det är som om jag glömt bort hur man gör, och måste lära mig på nytt hela tiden, en konstant oro i kroppen och sömnsvårigheter. Så sent som igår fick jag höra den fantastiska låten “Saltsjöbanan”, som inleder Emma Nordenstams debutskiva “Sånger mellan 18 - 22″, och en svag gnista av hopp tändes långt inne i mitt kompakta mörker.
En etta med kokvrå utan dusch, med utsikt över ett litet torg där en gubbe blev nerslagen en gång. Där sitter Emma ensam på en stol i köket; hon har suttit så sen i eftermiddags och betraktat solnedgången från köksfönstret, och den förtätade skymningen som letat sig in mellan persiennerna som ett askgrått pulver. Det är som om flickan i Mare Kandres roman “Aliide Allide!” vuxit upp, och någon satt en gitarr i händerna på henne. Det påminner mig om när jag just flyttat hemifrån, och kom hem till den ekande tomma lägenheten (en madrass på golvet, en tom ölback sen inflyttningsfesten, ett skrivbord vid fönstret, en halvtom burk med kapris i kylen), mörka höstkvällar efter mitt första jobb som diskare på Lunds lasarett. Förtrollades och fascinerades av Turids röst i låten “Ödegårdar”, lyssnade på en kassett med den hopplöst obskyra gruppen Karparna, spelade Jojje Wadenius barnskivor för minst hundrade gången i en förtvivlad implosion av regressivt beteende.
Folk som är lata och/eller mindre begåvade (hörde ni det? Lata och/eller mindre begåvade) kommer naturligtvis att opponera sig mot den här skivan: “det låter som Lisa Ekdahl” eller “typisk neo-folk-proggig medelklassångest” kommer de att säga. De kan dra fullständigt åt helvete. De hör inte att hennes röst är som en skalad apelsin en iskall vinterdag, den söta saften som rinner ner i små sår på fingertopparna och sticker och svider. Emma har en röst som kan ge mig en miljard bilder och associationer bara genom att sjunga ordet “glad”, och jag längtar tills jag kommer hem efter jobbet idag. Då ska jag gå in i lägenheten, utan att ta av mig ytterkläderna, utan att tända lamporna, och spela “Saltsjöbanan” en gång till. Jag har fortfarande problem med andningen och den konstanta oron i kroppen. Det är någonting med luften som jag andas. Men det känns bättre nu, i Emmas sällskap. Det är någonting med Emmas röst. Det är någonting med allting som hon säger. Det är någonting med allting som hon gör.
Emma Nordenstam spelade på samma jättelilla festival som oss i somras. Jag såg skivan en vecka innan festivalen och och den spädde på mina tankar om en ny Lars Winnerbäck-protegé.
Jag såg inte spelningen och har ännu inte hört musiken.
Men hatten av för texten och ett stort plus för förvirringsgraden!
Det här låter intressant. Tror du det är något för mig?
Gillar du Turid så är det inte helt omöjligt…
Jättebra skrivet, puss
Petter: Tack för tipset…
Verkligen skitbra skrivet.
intressant, Aliide aliide läste jag ut nyss!
tyvärr tyckte jag stina nordenstams förra skiva (den där med bret anderson på sång på ett spår)som är den enda av henne jag hört, var skittråkig polerad triphop-pop av sunkigaste slag (ett lite lyxigare och aningen mörkare sofie zelmani-rock) - men den här kanske är bättre? man kanske skulle ge henne chansen? va?
och vad tyckte petTer om förra skivan?
haha.. trodde det handlade om STINA nordenstam. jag får ursäkta mig med att jag vänt på dygnet. förlåt mig peter. jag är så ledsen och jag sover så konstigt och drömmer så konstigt
Alla recensioner som innehåller passager som den här: “Folk som är lata och/eller mindre begåvade (hörde ni det? Lata och/eller mindre begåvade) kommer naturligtvis att opponera sig mot den här skivan” är värda beröm, stora A, guldstjärna och extra brödranson.
Emma och Stina är systrar, fast det kanske alla visste redan. Jag tackar så mycket för berömet.
okej, nu har jag beställt hennes skiva. fan vad snabbt allt går över internet.
JA, jag har äntligen blivit av med en vagel i ögat. Stina Nordenstam dålig? USCH, vad dumt, så uschligt dumt skrivet.
Men artikeln var bra! Tack!
intressant också det där med andningen.. under en period kände jag konstant att jag fick för lite luft, varvid jag ständigt kände mig tvungen att försöka GÄSPA. det pågick hela dagarna - och hela tiden blev det allt svårare att gäspa, ja, man försökte och försökte men fick inte igång en gäspning - till slut värkte bröstkorgen och kändes hård och utspänd som en trumma! jag fick ont i huvudet och blev sjöblöt av svett av ansträngningarna att andas. känslan av konstant kvävning fick mig tillslut att åka in på akuten, där en tysk vänlig läkare påstod att jag hyperventilerade, uppmanade mig att hålla andan, och skickade iväg mig utan de knarkpiller jag hoppats att få.. Och efter den dagen liksom klingade problemen bort, succesivt…
jag skall tillägga att jag under de värsta dagarna av mina upplevelser upplevde ett patetiskt och regressivt religionsbehov , och för första gången på 15 år besökte en kyrka. där satt jag under de höga valven och gäspade/hyperventilerade mig igenom några högmässor.. den där klara och aningen kyliga luften som brukar finnas i kyrkor fick det dock att lätta en smula!
Jag blev betagen av det jag hörde av Saltsjöbanan på Emmas hemsida, men de andra sångerna som man fick smakprov på sade mig ingenting.
Hur är skivan som helhet?
Jag vill inte ha ännu en skiva där jag bara vill höra en låt.
Kan du inte spela in en kassett med Saltsjöbanan, lite Turid och valda Canterbury-favoriter till mig, Petter?
Underbar text! glömde jag påpeka. Jag hoppas att du får bukt med andningsproblemen.
/ Kakan
Kakan> Jag håller med om att de andra låtarna på hemsidan är ganska bleka (förutom “Pärlan”, som jag gillar väldigt mycket). Skivan däremot, är i princip skitbra rätt igenom. Gillar du “Saltsjöbanan” så gillar du med största sannolikhet resten också. Det enda jag skulle kunna anmärka på är att omslaget inte riktigt fungerar som det ska (trots att det är Emma själv som designat). Det här är en skiva man vill ha inspelad på kassett skulle jag tro; låtarna innehåller så mycket bilder och information att allting annat känns överflödigt. Visst kan jag spela in en blandkassett till dig, skicka mig din adress!
Viktor> Jo, det är väl det som är problemet: Emma riskerar att drunkna i störtfloden av svenska singer/songwritertrubadurer…antingen kommer hon att dömas ut på förhand, eller också kommer folk att tänka “vem behöver Emma när STINA precis släppt en ny skiva” liksom. Den här skivan släpptes i Juni, och har, enligt mina efterforskningar, i princip inte fått någon uppmärksamhet alls. Det är så sorgligt, verkligen. Själv hörde jag den som sagt inte förrän i måndags, och sen dess är det den enda musik jag lyssnar på. SÅ bra tycker jag att den är.
Mitt i sta’n bor en kille som heter Päschy.
Päschy har ett träd som han kallar sitt eget.
Han ligger däruppe och drömmer och fantiserar om allt möjligt och om Emma.
Emma finns bara i fantasin, men hon är fin, tänker Päschy.
men nu blir jag förvånad och besviken..
jag gick in på hennes hemsida och lyssnade.. det var riktigt, riktigt dåligt.
mest av allt påminner hon textmässigt om david shutrick. väldigt typisk svensk vispop.