Steril konst? Francis Bacons Studie efter Velazquez’s porträtt av påve Innocentius X, 1953.
På denna plats låg några timmar ett inlägg om debatten om tidningen Axess temanummer “Skönhetens tabu”. Jag tyckte första att JSJ var ett bra forum för att en debatt om skönhet inom konsten, men kände vid vid en andra genomläsning att inlägget hade lite väl mycket av personlig partsinlaga över sig. Så jag tog bort det. Den som är intresserad kan läsa det på min konstblogg istället. Jag låter bilden av Innocentius ligga kvar. Missa inte Bacon-utställningen på Tate Britain. Fan så bra…
Åh, jag så Vill gärna diskutera konsten och skönheten igen, känna saven stiga och bröstet skälva stolt och kinden blossa. Riktigt dräpa till med ord och känna Lågan.
Gjorde ett försök att väcka den polemiska ådran till liv häromdagen här på jj, skrev något om borgarsvin, eller något, Men det falnade och jag lunkade min väg med en svag olust, som om jag hade bajsat ner mig och var oberörd.
Kanske är det formen. Har kanske tröttnat lite på att hetsa upp mig på nätet. Vill röra lite på den som jag är arg på.. peta lite så någon ilsknar..eller smekas..(usch, detta ord!)
Allt är så bra, ja ja. Lugnet innebär också en utjämning - men man lider inte, utan mognar som en fin ost. Känslor fördjupas, de små tunna ådrorna kittlar iväg och sprider sig som kartor över allt. Ja, att bli gammal, .. Är det inte tråkigt? Det är inte nytt detta, tvärtom: Vad banalt, detta med att bli gammal , som en åldring nästan, och det där babyaktiga lugnet som börjar falla över en. Man går måt livets höst och det börjar bli för sent, men man har levat och man har ett hav av vin att segla över, så är det för oss alla, eller hur?
Och som karl blir man ju lite fruntimmersaktig nästan, förundras över smått, gaggog
Stora ögon som blänker, rörda. En Erland Josephson-mun som ler inåtvänt..
Så är det. Jag skrattar åt våra katter, deras små världar..!
Jag tror jag skall börja blogga. “Mina tankar på nätet” ska den heta. Jag tänker skriva om katterna, och dom skall vara skrivna utifrån katternas perspektiv. “Hej, jag heter blötnos, idag var husse inte snäll”
hihii, roligt va? Man kan satirisera över människornas värld också! “Ja, varför dricker matte och husse sådan där alkohol… dom mår ju dåligt dagen efter!” hihi hi haaa hah ahaha haha. Liksom klok visdom, rulla med ögonen, och så är det hunden Laban.. som ser ut som en KORV!
Ja vi människor är allt galna. Häromdagen såg jag en människa GÅ i rulltrappan. Jag menar hallå! Själva idén med rulltrappan är ju att man ska SLIPPA gå. Har världen kommit så långt i den hetsiga fortare-mentaliteten, att vi människor inte kan stanna upp ett ögonblick i rulltrappan för att låta den ta oss dit vi vill? Jag lyfter mina armar och snurrar runt, runt, runt, och känner att jag lever. Här, nu, i evigheten.