The Jet Set Junta

The Caretakers “Persistent Repetition Of Phrases” skrämmer skiten ur mig. Efter att ha lyssnat på “False Memory Syndrome” och “Von Restorff Effect” och läst Wikipedia-entryn om Alzheimers var jag helt övertygad om att jag tillhör den promille eller vad det är som drabbas av sjukdomen före pensionärsåldern. Jag har alltid haft dålig minne och plötsligt tyckte jag att det ena efter det andra symptomet passade in på mig: svårt att planera, problem med abstrakt tänkande, bristande flexibilitet. Den förbannade huvudvärken har dessutom kommit tillbaka, vilket nog bidrar till att just den här diagnosen har slagit sig på hjärnan (ursäkta).

Alldeles seriöst är rädslan för att hjärnan ska degenerera nog den största skräcken, det värsta framtidsscenariot. The Caretakers musik fångar på ett obehagligt övertygande det här sönderfallet, hur minnena har brutits sönder och förvridits. De trösterika melodierna från ungdomens ballroom dances förvrängs illasinnat och låter som om de spelas av vålnader. Gnisslande ekon och oförklarliga spökljud blir ett slags akustiska motsvarigheter till plack och strejkande synapser. Det gäller nog att välja vilka tillfällen man ska lyssna på den här musiken; den är paranoians moder!