The Magic of the Wilsons

8 juni 2009

fridayclub

Jag återsåg nyligen serien Parker Lewis från 1990 (som kan vara ett skäl bland andra till detta bands namn). Jag tänkte på att serien innehöll en estetik som man som 80-talist hyser djupt i sin föreställningsvärld. Den är grunden till allt tänkande om hur saker ser ut egentligen. Smak fri från pastell och luftiga tröjor är något vi har fått lära oss i ett senare stadium av varseblivning.

Förförståelsen för väldigt lättsamma, färgglada popkulturyttringar når även tidigare, till en tid då man tog in den musik man hörde men ännu inte följde tv-serier.

windowshopping

En så glättig, festlig låt som The Friday Clubs “Window Shopping” undgår därför all kritik. Det kanske inte är musik för alla dagar, men den har en plats i världen.

En gentleman som ska förbli anonym smyger fram sina Danny Wilson-skivor först när festen kommit in i en tredje eller fjärde fas. Men “The Ballad of Me and Shirley Maclaine”? Inga spärrar.

mariwilson

Bryan Ferry reagerade 1982 på den jazz/polka-dot-poppiga “Beat the Beat” av Mari Wilson (Compact-tjej som Virna Lindt), såsom det konstigaste han någonsin hört. Jag kan förstå det som musikhistoria, men inte annars. Men faktiskt har den något som gör den extra rolig. Hon leker med beats, med showmusik, med saker omkring sig.

Afternoons in the local zoo
Doing things that the monkeys do

6 kommentarer om “The Magic of the Wilsons”

  1. Jocke skriver:

    Men oj! Det där omslaget får mig ju att tänka på den där promotionbilden för Felt som jag använde… nu ska vi se… här: http://www.thejetsetjunta.se/?p=531

  2. Stefan Wesley skriver:

    Mannen bakom både Mari Wilson och Virna Lindt, liksom hela Compact Organization, var min stora favorit Tot Taylor (fast som låtskrivare och producent åt Mari kallade han sig Teddy Johns). Alla Tot-skivor är bra (oftast riktigt, riktigt, RIKTIGT bra), men framförallt första solo-albumet “Playtime” borde finnas i varje skivsamling. Tyvärr har han inte gjort särskilt mycket musik de senaste fem åren, utan istället har han bl.a. ägnat sig åt sitt galleri (http://www.riflemaker.org/).

  3. Gentleman på fest skriver:

    jag förstår fortfarande inte varför Danny Wilson inte är ett större namn bland dem som gillar att namedroppa Aztec Camera, Orange Juice och Friends Again. okej, imagen är hopplöst daterad sent-80talsmodetidningsuppslag (en hatt nonchalant på nacken här, en paisleyblommig väst där), men musiken är fantamig bra.

  4. Stefan Wesley skriver:

    Danny Wilson var superbra, framförallt första albumet. Hade det kommit på ett litet bolag typ Postcard eller Kitchenware hade de förmodligen namedroppats oftare. Nu fick de direkt kontrakt med Virgin, hade ett slickat studiosound istället för distade gitarrer och hamnade på topplistan, och det är ju aldrig hippt att gilla toplistemusik.

  5. gf skriver:

    Fantastiskt arrangemang. Den lallande refrängen har ett svagt psykopatiskt drag som skapar en intressant “twist” i all sin sockersötma. Sången påminner aningen om Strawberry Switchblade.

  6. Thomaz Ransmyr skriver:

    Hej! Jag söker information om Virna Lindt som nämns här. Var hon verkligen svenska? Tacksam för information sänt till mej på ransmyr@hotmail.com.

Svara

Du måste vara inloggad för att kommentera.