Outtake från intervju med Lawrence i Ondskan #3: Om “The Magpie Generation” och “innocence”

10 december 2006


Bild från Go-Kart Mozart på Myspace.

Tredje numret av Ondskan är nu ute, bland innehållet märks texter av JSJ:s Tor (om Colleen och The Extended Head), Katja (om Momus “Hang Low”), Mattias (om The Tough Alliances Escaping Your Ambitions), Hanna (om Sally Shapiro och Juvelen) och Petter (en något modifierad version av Canterbury-specialen på JSJ). Själv medverkar jag bland annat genom numrets längsta artikel, en intervju med Lawrence, från Felt/Denim/Go-Kart Mozart, gjord under hans första Sverige-besök i oktober. Men trots längden var det faktiskt en hel del som inte fick plats. Mest strunt, men jag tycker vårt lilla meningsutbyte om “The Osmonds”, Saint Etienne och innocence är värt att bevara till eftervärlden. Så var så goda:

Vi måste avsluta snart nu, men jag vill bara säga att “The Osmonds” är en av mina favoritlåtar någonsin. Hur den, så suggestivt, genom namn och associationer, förmedlar känslan av din uppväxt på 1970-talet, som ju det första Denim-albumet handlar om. Den är lång, men man lyssnar lätt på den om och om igen. Jag har varit nästan besatt av den låten i tio år nu.
- Man kan tro att man måste sätta sig och researcha för att göra en sådan låt. Leta fram historiska böcker och se vad jag kommer ihåg, men den låtens text skrevs i ett svep. Jag hade melodin, refrängen och tänkte att om jag läser på i böcker, då kommer det bli fejk, konstlat, en hemsk låt. Så jag satte mig ner och skrev ner de första sakerna som jag kom ihåg. Jag tänkte: “Vad gillade jag? Vad kom jag ihåg från den obskyra delen av sjuttiotalet som jag verkligen gillade men ingen annan?” Och om man inte känner till människorna och tv-programmen jag nämner så gör det inget, man kan ta reda på det, lära sig något från skivor, vilket är bra.
Har du hört Saint Etiennes låt “Fake 88″, som kom strax efter “The Osmonds”? De låtarna påminner en del om varandra.
- De tillhör “the magpie generation”, som jag kallar det. Skatan är en fågel som stjäl ägg från andra fåglars bon. Saint Etienne är en “magpie”-grupp. De stjäl alla andras saker och gör sitt eget kollage av det. Det är ett nytt sätt att göra musik på och jag tycker att det har sina fördelar och är bra. Men det är inget för mig, jag vill vara fullständigt originell. Jag tror att Saint Etienne är de första att erkänna att de inte är det. De är fans. De är för förtjusta i popmusik för att verkligen göra något i stil med det jag gör. För jag hatar popmusik lika mycket som jag älskar det. Saint Etienne… de bara älskar det. They have no complaints at all, they just looove everything.
När jag intervjuade dig för 14 år sedan pratade du om betydelsen av att behålla oskuldsfullhet (”innocence”) i musik och i livet. Är det något som fortfarande är viktigt?
- Ja, definitivt.
Hur skulle du beskriva den känslan, det tillståndet, vad betyder det för dig?
- Till exempel, att jag är en nybörjare på mitt instrument, jag vill att det ska kännas fräscht. Jag producerar mina skivor, men jag vet egentligen inget om det tekniska, vet inget om datorer eller internet. Jag säger bara till folk vad de ska göra och vakar över dem. “Innocence” kommer till musiken när du inte vet allting och gör saker som du inte skulle göra om du kände till alla regler.
Är det något som gäller för livet utanför musiken också?
- I det vardagliga livet är “innocence” ett hinder, man hamnar i trubbel, allt går fel. Men vi skulle aldrig ha kommit till Sverige om jag inte varit så “innocent”.

2 kommentarer om “Outtake från intervju med Lawrence i Ondskan #3: Om “The Magpie Generation” och “innocence””

  1. mikael skriver:

    “vi skulle aldrig ha kommit till Sverige om jag inte varit så ‘innocent’”.

    hehe, han verkade ju inte helt nöjd med sin oskuldsfullhet när han var i sverige…

  2. [...] Lawrence-intervju från Ondskan #3, 2006 (PDF; dock utan bilderna från originalartikeln) Extra-material [...]

Svara

Du måste vara inloggad för att kommentera.