Sladdrig gitarr, trombon och marschtrumma i den månbelysta, blåaktiga snön på det vidsträckta fältet. Forest & Crispian iklädda Butch Cassidy och Sundance Kid-mundering mitt i cirkeln av marschaller och facklor, och spelade King of the Road och Alabama Song inför ett hundratal huttrande gäster med röda drinkar och högklackade skor och stelnande frisyrer. Runt omkring, när den sista trombonstöten ekat ut mellan åsarna: sån där tystnad som lägger sig som vadd i öronen. Sedan började festen.
Själv är jag väldigt förtjust i Forest & Crispians låt Leuropea.